|
Se även Boklampan.se |
|
Nils Rosén von Rosenstein. Mannen som förlängde människolivet.
Av Iréne Sjögren |
 |
Nils Rosén von Rosenstein (1706 – 1773) Medellivslängden i Sverige är idag ca 80 år – ett par år lägre för män och ett par år högre för kvinnor. Under senare hälften av 1700-talet var den knappt hälften. (Källa: SCB). |
| I Mannen som förlängde livet berättar Iréne Sjögren om den svenske 1700-talsläkaren Nils Rosén von Rosenstein (1706 – 1773), kallad Pediatrikens fader (pediatrik = barnläkekonst) bland barnläkare runt om i världen. Att medellivslängden var så kort i 1700-talets Sverige förklaras huvudsakligen av den höga spädbarnsdödligheten och den höga dödligheten i yngre åldrar. Det var framförallt här som Nils Rosén – som han hette fram till 1762 då han adlades – gjorde sin stora insats. Rosén var medicinprofessor i Uppsala och livläkare (kunglig läkare) åt tre svenska kungar: Fredrik I, Adolf Fredrik och (den blivande) Gustav III. Detta trots att avståndet mellan Uppsala och Stockholm var tre dagsresor med hästdroska. Som lärare i Uppsala kom Rosén att organisera och modernisera läkarutbildningen. I biografier om honom benämns han bland annat Den svenska läkarutbildningens fader. Sjögren, som själv är barnläkare och har arbetat i utvecklingsländer med hög barnadödlighet, redogör för 1700-talets svåra villkor. Det var inte pest och kolera som på lång sikt skördade det stora antalet döda utan smittkopporna som var ständigt återkommande. Rosén var en förkämpe för smittkoppsympningen, variolisationen, alla vaccinationers urmoder. Men den höga barnadödligheten hade flera orsaker och drabbade både fattiga och rika. Barnadödligheten var dock ofta högre bland de mer förmögna. Alltså ett helt annat mönster än det nutida. Förklaringen är att de mer förmögna i högre grad än mindre bemedlade familjer dels kunde konsultera läkare, vilket vanligen inte gagnade barnens överlevnadsmöjligheter, dels brukade kvinnor som hade råd inte sällan anställa ammor till sina barn, och de kunde därmed inte utnyttja amningen som preventivmedel. Kvinnor som inte ammade tvingades föda alltför många barn som inte fick förutsättningar att överleva. Att konsultera läkare kunde på den tiden vara hälsovådligt eftersom åderlåtning, kräkmedel och diarréframkallande mediciner dominerade läkekonsten. Rosén bröt med den då traditionella medicinen. Han förordade sjukdomsförebyggande vård och tidigt insatt behandling. Åderlåtning skulle inte användas på barn. År 1764 publicerades hans lärobok om barnläkekonst – den första av sitt slag i världen. Boken fick vidsträckt spridning i Sverige och utomlands och översattes till flera språk. Den andra utgåvan av läroboken kom 1772 och översattes till engelska av Linnés ”apostel” Anders Sparrman som följde med på James Cooks andra jordenruntresa. Antalet döda på den resan var lågt jämfört med den första jordenruntresan. Sjögren anser att James Cook varit behjälplig med översättningen och på så sätt tagit del av Roséns råd för barnläkare. Metoder som passade för barn kunde också vara tillämpliga på sjömän. Sjögrens resonemang låter i mina öron trovärdigt. Sjögren frågar sig varifrån Roséns idéer om modern barnavård kommer. Hur kunde han förkasta vedertagen praxis inom medicinen med åderlåtning och kräkmedel? Här måste Sjögren treva sig fram. Som erfaren barnläkare resonerar hon, som jag ser det, trovärdigt där hon går tillbaka till Roséns uppväxt i Sexdrega prästgård och till hans mormor Sigrid Buthelia, faderns fostermor. Nils Rosén von Rosenstein var samtida med Carl von Linné. Båda var medicinprofessorer i Uppsala och hade ett nära samarbete, även om Rosén var i det mesta fem år före Linné. En del av boken handlar om dem båda och är därför synnerligen aktuell eftersom det i år är 300 år sedan Linnés födelse. Mannen som förlängde livet är en väldokumenterad och vacker bok med foton i svartvitt och färg. Den är lättläst och instruktiv. Då främmande termer förekommer förklaras de på ett enkelt sätt. Vissa partier i boken närmar sig dokumentärromanens form. Fördelen med Sjögrens skrivsätt är att läsaren vet vad som är fakta och vad som är fiktion. En bok för alla som vill veta mer om 1700-talets Sverige. | |
|
SM
| |
|